Ibland har jag så svårt att förklara hur ME och fibro påverkar mig. Därför  så är jag glad när jag hittar andra som kan förklara åt mig.  Den här unga tjejen förklarar på ett mycket bra sätt hur kroniska sjukdomar påverkar.

Det som jag tycker är sorgligt är att hon som är så ung, ingen så ung borde få uppleva ME.  Vid närmare eftertanke borde ingen ALLS få uppleva ME.

I tisdags var jag och gjorde ett arbets EKG.  Under försommaren efter att ha stressat till vårdcentralen så trillade jag ihop hos läkaren.  Jag var inte helt avsvimmad men min husläkare skickade iväg en remiss till arbetsprov.  För att en gång för alla utesluta hjärtat vad gäller yrsel och svimningar.  Och i tisdags var det dags. 

Jag hade fått en eftermiddagstid, vilket var bra för då är jag i bäst skick.

Jag fick en massa elektroder och sedan mätte de mig i vila,  och sedan skulle jag cykla.  På skärmen skulle det stå siffrorna 60-65 och jag skulle hålla mig inom dessa siffror hela tiden. 

Började bra, men allteftersom de lade på mer tyngd så blev det jobbigare och jobbigar.  Periodevis svartnade det för ögonen och jag fick cykla med slutna ögon.  Hela tiden fick jag gradera min ansträngnings grad och när jag kom till mycket ansträngande avslutade vi.  Då hade jag cyklat i...kanske 10 minuter, max 15.   Förutom synförändringarna så var allt bra. 

Jag fick ligga ytterligare en kvart för att pulsen skulle gå ner.  Men allt var bra med hjärta, blodtryck eller puls. 
När pulsen stabiliserat sig och värsta yrseln lagt sig så gick jag ut till bilen.  Där fick jag sitta ytterligare 10 minuter.  Sedan kände jag hur energin kom tillbaks. Och jag kunde även åka till Ica och handla innan jag åkte hem.  Endorfinkicken satte igång, och när jag satt i bilen hem så satt jag och sjöng i kapp till musiken.....och jag sjunger aldrig.

Dagen därpå var det dags att åka till smärtmottagningen på akademiska. Och det var en sådan där typisk mardrömsmorgon.   Jag skulle vara på akademiska kl 11, och behövde ta bussen kl 9.15

Så för att vara säker så höll jag mig vaken på natten.  Lade mig klockan 4.30 och ställde klockan på 8.  Då skulle jag hinna gå ut med hunden, och vila lite innan bussen. 

Klockan ringde.

Gick upp, skickade iväg barnen.

Hävde i mig en Celcius och rosenrot. 

Ut med hunden. 

In med hunden. 

Vilade.

När jag skulle gå till bussen, smet hundfan ut mellan benen på mig och rusade och rusade.

Ut på vägen.

In till trädgården igen. 

Och jag hann se bussen komma och gå.
Jag lyckades lura in honom i baksätet på bilen, och fick på så sätt in honom.

Nu var enda sättet för mig att ta mig till Akademiska i tid att ta bilen. 
Detta med sömbrist och dunkande migrän.  Men jag hade inget val.  Jag skulle träffa en smärtläkare, och jag hoppades få effektiv medicin utskrivet. 
Så jag tog med mig en celcius till som jag drack i bilen medan jag körde till akademiska. 

Hann dit i tid.

Så är det fel jävla enhet han remitterat mig till!  Jag hade velat till smärtmottagningen, och få träffa en riktig smärtläkare för att kunna få en bra, effektiv medicinering mot smärtan. 

Istället kom jag till smärtrehab, där de har olika program för hur man kan hantera smärtan.   Och jag hör inte hemma där alls förrän jag är piggare, orkar mer och är mer smärtfri.

Så det blev att åka hem i oförättat ärende.
Jag ställer bilen, stapplar ut ur bilen och in i huset. 

Hamnar i sängen och slocknar bums.  Vaknar 4 timmar senare, och är övertygad om att jag har hög feber ( vilket jag inte hade)

Ont i halsen, och musklerna vill inte lyda. 

Somnade på kvällen och sov 15 timmar i sträck.

I tre dagar orkade jag ingenting.  Inte ens gå ut med hunden.  Han fick kissa i trädgården, och sedan vänta på att äldsta sonen skulle komma hem från skolan, innan han fick ut och gå. 

Migränattack, på migränattack har avlöst varandra.  Jag har haft ont i musklerna, ont i ögonen, och gele i armar och ben.  Det mest avancerade jag har gjort är att surfa.  

Igår var första dagen det kändes som om jag orkade med någonting.  Och då åkte jag till en vän som hade invigning på sin butik  Hjälpsam  .

Nu börjar jag orka lite mer igen.  Med betoning på lite.  Jag kan tex inte gå ut med hunden och tvätta kläder samma dag.  Eller gå ut med hunden och göra rent toaletten. Men jag kan göra en av de sakerna. Och eftersom den övriga familjen har tagit hunden så har jag kunnat göra rent toaletten, och tvätta 3 maskiner tvätt.

Jag är ljud och ljuskänslig, och går omkring med hörselskydd inomhus.  Ibland även solglasögon. 

Imorgon har jag hundkurs och jag hoppas innerligt att jag orkar vara med.  Men det är nog sista gången jag anmält mig till en kurs med stående tider, för den mängden energi jag måste samla ihop för att orka en stående 1,5 timme i veckan  är ganska jobbig.  Speciellt om jag har en dålig dag...vilket de flesta dagar verkar vara numer.

Får fokusera på det jag kan och gör bra, vilket månde vara....ligga och surfa eller titta på serier