Idag var en sådan dag jag inte klarat mig alls utan min "assistent". Jag förstår mig inte alls på mina kramper, det kan gå 12 timmar emellan, men sedan inatt har jag haft säkert 6 stycken. Jag följer ju A.Ö s råd, men börjar oroa mig för att jag kanske börjar bli beroende igen. Har telefontid hos A.Ö nästa vecka så jag får höra med honom hur jag ska göra, meningen var ju att baklofenet skulle döda kramperna men jag känner inte något sådant. Och jag varken vill eller bör ta hur mycket Spasmofen som helst.  Så frågan är hur kroppen reagerar om jag går igenom kramperna. Jag har klarat det tidigare, men inte de mest våldsamma.
  Legat i sängen hela dagen, gick till toaletten, och tillbaks till sängen.  Bara för att kunna säga att jag varit uppe gick jag upp och lade mig i soffan.  Utan min "assistent" hade jag varit totalt hjälplös idag.

Än så länge kan jag inte känna någon påverkan av baklofen, vare sig positiv eller negativ, men helt klart verkar tyvärr kramperna, en del av dem åtminstone vara relaterade till aktiviteter.
Jag tycker själv inte att jag gör någonting när jag sitter i min rulllstol och min "assistent" kör ut mig till biblioteket eller kicks.

Idag var det en hel del planerat, men hon fick göra det utan mig.  Jag fick ligga i sängen hela tiden.  Sov inte men slumrade. Orkar inte läsa,  inte ens titta på teve.  Jag kan rensa kattlådan, ge katten mat och vatten, kela och mysa. Jag slösurfar och försöker hitta nya intressen, intressen som jag inte bränner ut mig på.  Något som kräver att jag inte blundar var 10;de minut.

Men jag har saker på gång, saker som gör att det känns som om det kan bli ett bra liv. 

Jag vill fortfarande läsa böcker, och jag har hittat grejer på varsam som förstorar texten åt en.  Men nu ska jag sova, för hoppningsvis utan kramper.  God natt!

 

Polär Marielle

25 juni 2014 20:03

Åh kära du! Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Många många kramar från mig!

http://polaritym.wordpress.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...