Sedan den 4/4 har jag haft kramper i snitt..säg 3 per dygn.  Troligtvis mer.  Jag har inte kollat statestiken än.  Första gången 5/5 åkte jag med ambulansen till akuten.  Inte för akuten kan göra något...men om jag varit döende så kanske de hade gjort något.  Nu krampade jag bara, och då är man inte döende.

Ambulansmännen klämde och frågade om det gjorde ont.  NEJ!  Känns som träningsvärk inte mer. 

Det ordet använder jag inte idag.  Frågar någon när jag är något så när medvetande om jag har ont skulle jag skrika JAAAA!!! 
Jag kan inte minnas att jag ens när jag var aktiv och tränade hade sådan träningvärk jag har nu....och jag krampar inte.  Jag bara ligger i sängen.  Sätter mig på toaletten och drar ner toalettarmarna, för att häva mig upp på stående. 

GAH!!  Känner mig som en jävla gladiator. Att det ska vara så svårt att resa sig från toaletten!!!   Det är ju inte 150 kg jag ska häva mig stående till....bara mig själv.  Och jag har ju till och med gått ner i vikt.  Jag har minskat 20 kg. Tänk vad som kunnat hända om jag kunnat träna.

Idag ska jag vamsa....nej  nu ljuder jag.  Jag måste få iordning på sovrummet och vardagsrummet.   Ska bara orka orka också.  Det lär bli utmaningen!