Som bekant började jag krampa för närmare 2 veckor sedan.  Det har varit in och ut på akuten.

Och min VC-läkare var noga med att jag INTE ska krampa.  Eftersom jag inte vet varför jag får kramperna, eller varför benen slutat fungera, så var lösningen stesolid i sådan mängd att jag undviker så många kramper som möjligt.

Detta har jag gjort, och igår hade jag inte en enda kramp igår förrän inatt...då jag förvisso hade både på natten och morgon.

Nu ringde min neurolog, och han har ju uppfattningen om att det här är ångest, och inte epilepsi. Han liksom alla andra läkare pratade om antidepressiva, och jag försökte tala om för honom att

1) jag är inte deprimerad, jag sitter i fängelse

2) Jag har inte varit hjälpt av antidepressiva tidigare, biverkningarna är värre än effekterna, dessutom har de kramper som biverkningar.
Inte för att han har sett ett anfall, men av det som han läst av mina dokument.

Hans uppfattning var också att jag INTE ska ta stesoliden, utan genomlida mina 4-6 kramper per dygn, utan hjälp.  Stesoliden hjälper kortvarigt, men uppfattningen var att jag skulle dra ner rejält på stesoliden.

Jag berättade att det här känns väldigt kluvet eftersom min VC-läkare menar att jag ska se till att få så få kramper som möjligt, eftersom kramperna varar mellan 13-45 minuter beroende på hur fort jag får medicinen.  Och kramperna är att jämföras med intensiva träningspass, och när det väl är över så drabbas jag av intensiv huvudvärk.

Så min neurolog vill alltså i princip att jag ska ut och springa ca 60 minuter, varje dag. 

Han hade inget svar på när jag berättade att mitt allmäntillstånd är att jämföras med en lägre influensasjuk, och att jag kommer bli sämre om jag ska gå igenom dessa överjävliga kramper varje jävla dag!  Och varför benen lade av hade han inte heller svar på.
Men jag kommer  få remiss till EEG igen, och kan tala om att den dagen kommer jag inte ta en enda jävla liten stesolid. Och om jag kan...så ska jag försöka provocera fram kramper....jag vet inte riktigt hur jag gör det, men har lättare när jag känner mig stressad och orolig, och höga ljud.

Men fram tills dess vet jag inte vad jag ska göra.  Jag är väldigt sugen på att ringa Gotahälsan och höra vad han säger.

Det jag känner nu är mattlöshet och trötthet.  Inte hjälper det att jag måste samla ihop hundens grejer.  För där pratar vi ångest.   Ärligt talat skiter jag i hunden nu...jag vill bara sova. Bara skita i allt.  Kanske är jag deprimerad ändå :-(   För att alla tror att jag är psykisk sjuk :-(

 

Sandra

16 april 2014 12:40

Helt otroligt hur stark du är! Du är min lilla idol! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...