Som bekant började jag krampa för närmare 2 veckor sedan.  Det har varit in och ut på akuten.

Och min VC-läkare var noga med att jag INTE ska krampa.  Eftersom jag inte vet varför jag får kramperna, eller varför benen slutat fungera, så var lösningen stesolid i sådan mängd att jag undviker så många kramper som möjligt.

Detta har jag gjort, och igår hade jag inte en enda kramp igår förrän inatt...då jag förvisso hade både på natten och morgon.

Nu ringde min neurolog, och han har ju uppfattningen om att det här är ångest, och inte epilepsi. Han liksom alla andra läkare pratade om antidepressiva, och jag försökte tala om för honom att

1) jag är inte deprimerad, jag sitter i fängelse

2) Jag har inte varit hjälpt av antidepressiva tidigare, biverkningarna är värre än effekterna, dessutom har de kramper som biverkningar.
Inte för att han har sett ett anfall, men av det som han läst av mina dokument.

Hans uppfattning var också att jag INTE ska ta stesoliden, utan genomlida mina 4-6 kramper per dygn, utan hjälp.  Stesoliden hjälper kortvarigt, men uppfattningen var att jag skulle dra ner rejält på stesoliden.

Jag berättade att det här känns väldigt kluvet eftersom min VC-läkare menar att jag ska se till att få så få kramper som möjligt, eftersom kramperna varar mellan 13-45 minuter beroende på hur fort jag får medicinen.  Och kramperna är att jämföras med intensiva träningspass, och när det väl är över så drabbas jag av intensiv huvudvärk.

Så min neurolog vill alltså i princip att jag ska ut och springa ca 60 minuter, varje dag. 

Han hade inget svar på när jag berättade att mitt allmäntillstånd är att jämföras med en lägre influensasjuk, och att jag kommer bli sämre om jag ska gå igenom dessa överjävliga kramper varje jävla dag!  Och varför benen lade av hade han inte heller svar på.
Men jag kommer  få remiss till EEG igen, och kan tala om att den dagen kommer jag inte ta en enda jävla liten stesolid. Och om jag kan...så ska jag försöka provocera fram kramper....jag vet inte riktigt hur jag gör det, men har lättare när jag känner mig stressad och orolig, och höga ljud.

Men fram tills dess vet jag inte vad jag ska göra.  Jag är väldigt sugen på att ringa Gotahälsan och höra vad han säger.

Det jag känner nu är mattlöshet och trötthet.  Inte hjälper det att jag måste samla ihop hundens grejer.  För där pratar vi ångest.   Ärligt talat skiter jag i hunden nu...jag vill bara sova. Bara skita i allt.  Kanske är jag deprimerad ändå :-(   För att alla tror att jag är psykisk sjuk :-(