Direktlänk till inlägg 14 april 2014
Vid 03 inatt vaknade jag igen. Hann ta flaskan med steso, men sedan tappade jag kontrollen över mig. Sambon höll om mig, väntade tills första vändan av kramper gått över, och han hjälpte mig att få i mig stesolidblandningen. Det var ett kort anfall idag. Jag hann känna av det och hann ta medicinen innan det gått förlångt. Men det var ändå 13 minuter tills medicinen verkade. Stesoliden borde göra mig trött och dåsig, men sambon är så himlans förnuftig så jag får inte alls ta den mängden jag vill ta. Jag vill att det ska verka på en gång, och när kramperna gett sig vill jag somna om. Vilket jag inte gör.
Lustigt är att jag inte får den intensiva helvetesvärken längre. Faktum är att jag inte har huvudvärk alls....mer än efter kramper. Då är den ganska fruktansvärd.
Idag är det mycket att tänka på. Jag har tid till kuratorn idag....och kan inte gå. Så jag beställde en taxi som rymmer Damon. Och naturligtvis har jag eg inte tillstånd för att åka sjuktaxi annat än med mig. Så på VC måste se till att jag får utökat mitt sjuktaxitillstånd så jag får ta med mig Damon och ev rullstolar.
Idag var det en tjej som var och tittade på hunden. I själ och hjärta kändes det bra. Det var bra människor med lejonkunskap. Hon kan stimulera honom och ge honom allt jag inte kan. Det bästa är att vi bor i samma ort, så blir Akirolängtan för stor så finns chansen att få krama om honom ändå. Jag känner att det här blir bra.
Därmot HATAR jag mig själv och min sjukdom. Jag begriper mig inte på sjukvården som ska ta sådan evig tid på sig för att utreda vad jag har. För länge sedan, 12-13 år sedan så vaknade jag en juldag tror jag. Och halva kroppen var domnad. Sedan kunde jag inte röra benet eller armen. Ambulans till Varberg, och där fick jag först träffa en läkare sok konstaterade att jag inte hade någon rörlighet i höger sida. Viss huvudvärk, men det mest oroande var förlamningen. Sedan fick jag träffa en neurolog, som såg till att jag fick göra ryggmärgsprov, och en MR-röntgen. Där hade de inga betänkningar om begränsad stesolid utan jag fick vad jag behövde för att klara av MR. Jag är inte säker men jag tror hela proceduren tog ca 5-6 timmar. De ville gärna behålla mig för observation för säkerhetsskull, men det ville inte jag. Man kom fram till att till 95% så hade jag drabbats av en ovanlig form av migrän, som kan involvera både syn, hörsel, domningar, förlamningar och ryckningar. Det som tog ca en dag, skulle idag ta ca ett år, pga all byråkrati, remisser hit och tid, men framför allt landstingens ovilja att investera i ordentligt material på akuten, flera sjuksköterskor och flera läkare.
Idag skall man vara nästan döende för att få vård, och Gudarna ska veta att jag ofta känner mig döende, speciellt när jag krampar.
Mogadonet som jag fick utskrivet, som sägs vara en av de hårdare drogerna, hade bra mycket mindre effekt än både stesolid och Zolpidem. Mogadon ska vara kramplösande, muskelavslappnande, och dessutom räknas det som sömnmedel. Den är sömngivande. Jag kan gå med på att den är lite lugnande. Ungefär som sobril. Somnar gör jag inte av den. Det gör jag därmot av 20 mg stesolid. Den tar kramperna och jag somnar. Men sambon är hård och jag får bara exakt det som gör att kramperna ger sig, inte mer.
Och Gudarna ska veta att jag gärna hävt i mig mängder av stesolid nu....för på onsdag säljer jag min älskling, min kärlek, min Akiro. Han kommer få det jättebra, men hur jag kommer få det är en annan femma. Och jag längtar efter mina ben.
Så jag har bestämt mig för att ringa till AT;n igen och höra mig för om rullstolar, åtminstone så jag kan ta mig ut till Damon. Och kanske hälsa på föräldrarna. Först skall jag bara överleva....och det blir den stora utmaningen, för nu har jag ingen funktion, inget att se fram emot, inte ens en hund att pussa. Men först på Onsdag, utmaningen kommer innan dess.
Då gör jag ytterligare ett försök att få sova någon timme innan barnen ska upp, och jag måste ringa en himla massa samtal. Det var det här med orken också!
Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg. Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år. Det var då jag började få ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | |||||||
|