För många är sömn en självklarhet.  För många är sömn ingen självklarhet.  För min sambo så är sömn en självklarhet. Hans lösning på sömnbrist är: Lägg dig på kudden, blunda, sov.  Lätt som en plätt.  Och väldigt irriterande.  De få tillfällen vi lägger oss tillsammans, så kan jag ha ett samtal med honom, och plötsligt hör jag honom snarka. Inom 5 minuter!!

Det är orättvist, det är frustrerande, och jag kan bli arg bara för att han somnar så lätt. 

Om en vecka har jag tid hos sömnlabb, och inför detta får jag skriva sömndagbok, och svara på en lunta frågor. 

Så förra veckan förde jag sömndagbok och kom upp på en sömntid på 23 timmar den veckan.  Ca 14 av dessa timmar fick jag från fredag till lördag, då jag tagit en sömntablett.  Jag kände att jag ville sova lördag till söndag också. Fick en sömntablett då också.....men redan då hade min kropp byggt upp en tolerans.  Så trots 10 mg zolpidem så sov jag inte på hela natten.  Fick migrän dock, och slumrade några timmar efter migränattacken.   Söndag till måndag fick jag heller ingen sömn.

Därmot har jag hunnit med ca 16 timmar migrän under två dygn.  Har redan förbrukat veckodosen Sumatriptan, så inatt, måndag till tisdag, så tog jag ingen ldn för att kunna ta treo comp.

Inatt hoppas jag verkligen att min kropp kan ta emot zolpidem igen, för jag blir bara sämre och sämre. Feberkänslor, yrsel, ostadighet, känner mig som värsta fyllot när jag är ut med hunden.   Jag har inte orkat engagera mig i hunden, inte i barnen.  Jag finns, gör det som är nödvändligt.  Rastar hunden, ger honom mat men orkar inte släppa lös honom eller engagera mig i hans lydnad.  Samma sak med barnen. Jag svarar, men utan engagemang.  Jag orkar inte.  Orkar knappt tänka.  Jag behöver verkligen sova! 

Så varför kan jag inte sova?  En del frågar mig varför jag inte kan sova, och i det där frågeformuläret skulle jag försöka fylla i svar på det också. Och det är inte så lätt att svara på.  Många med insomningsvårigheter kan ganska omgående formulera varför de inte kan somna , som att de oroar sig för något, känner sig stressade över att de måste sova för att de ska upp och jobba på morgonen.  En del har värk och smärta som hindrar dem att somna.

Och ja...till viss del gäller värk och smärta för mig också....men det är inget riktigt svar.  För det är sällan jag har SÅ ont att jag inte kan fokusera bort det.  Jag får ofta ont i handleden när jag sover, kroppsdelar domnar och sticker.
Men det som är mest utstående är att när det är dags att lägga sig, vilket är på kvällen, så hamnar kroppen i något slags adrenalinmode.  Istället för att slappna av är det som att kroppen går in i ett fight or flight mode. Pulsen ökar, jag blir mer anfådd och det känns i kroppen som när man stod på startlinjen i skolan och skulle springa 60 meter.   

KLARA, FÄRDIGA, GÅ!!  

Och jag gör avslappning och sömnmeditationer, och kroppen går ner i puls.  Men jag somnar inte.  Och när den audiotativa sömnmeditationen eller avslappning är färdig, så går kroppen upp i varv igen.

Eller så när jag väl lyckas slappna av så att jag nästan somnar, så börjar kroppsdelar domna och sticka, så måste jag röra och massera det området.

Eller så snarkar sambon så jag måste sparka på honom.  Och om jag mot alla odds faktiskt somnar, så vaknar jag av minsta lilla, det kan vara att hunden går från ett rum till ett annat, något av barnen går på toaletten, för att inte tala om alla de gångerna jag måste sparka på sambon. 

Och när jag är väldigt trött, som jag är nu, inne på mitt tredje vakna dygn, så är jag så trött att jag skakar.  Jag darrar, och skakar, musklerna twitchar och jag har myrkrypningar över hela kroppen.  Inte så där som man kan få av vissa läkemedel, men den formen du får när du står i kallt vatten väldigt länge. 

Så det är verkligen inte bara att lägga huvudet på kudden och sova.  Sedan ska jag inte sticka under stol med att det inte blir bättre av att läsa att sömnbrist gör att hjärnan imiterar en hjärnskada, eller att jag vet att jag blir sämre vad gäller alla avseenden när jag inte fått sova på ett par dygn.  Jag blir stressad.

Jag vill så gärna vara en av dem som klarar av att sova utan sömntabletter, att orka vänta på att sömnen kommer, bara jag har tålamod. Men det har jag inte.  Min kropp har det inte.

Och nu är klockan 05. Sambons alarm ringde nyss.   Ytterligare en natt med noll timmars sömn, om jag inte lyckas stjäla till mig ett par timmar nu på morgonen.