Jag vaknade ganska sent idag. Det är ju förvisso inget ovanligt. Fortfarande är smärtan på tillbakagång...eller åtminstone helt hanterbart. Sonen gick ut med hunden och jag gick ner till tvättkällaren, lade i en maskin tvätt och strök hissgardinen som skulle ersätta julpanelen i köket.  Gick upp, vilade lite.  Tog ner gardinen och satte upp den nya.  Vilar igen. Känner att kroppen börjar protestera.  Så jag tar det lugnt.  Men av någon anledning så har LDN gjort mig mycket klarare i huvudet.

Min tidigare hjärndimma och tröttheten över att överhuvudtaget orka tänka är borta.  Istället så har min åttafiliga autobahn i huvudet kommit tillbaks.  Jag är så rastlös att jag blir tokig.  Ända sättet att åtgärda det är att...aktivera sig.  Adhd och ME går inte ihop!  Tidigare var jag så orkeslös att jag inte orkade något, inte ens tänka.  

Och jag vet inte vad som är bäst, adhd-racerbana eller hjärndimma?  

Jag har myror i kroppen när jag är still, och känner inte längre den där sköna känslan när man lägger sig ner.

Pacingen har blivit svårare.  Inte för att det var lätt tidigare, men nu har jag fått tillbaks "jag kan"-känslan, till skillnad från tidigare " jag orkar inte, jag kommer bara bli sjuk av det".    Det är bara det att jag inte kan.  Inte i längden.  Jag måste lära mig att hantera det här, men jag vet bara inte hur? 

Men en som är glad för att jag blivit piggare är hunden.  Och han är en av de viktigaste   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...