Igår hade äldsta sonen festligheter på skolan, så han började inte förrän 12.30.   Tack och lov, för jag låg i migrän hela morgonen.  Det där med att huvudvärken håller sig borta när jag håller mig vaken på nätterna....det gäller tydligen inte migränen.  I måndags gick jag och lade mig vid 04.30.  Men han inte somna innan migränhuvudvärken slog till, ingen aura,  ingen förvarning.  Bara pang på.  Så äldsta sonen gick ut med hunden 2 gånger innan han gick iväg till skolan.  Jag somnade, och när jag vaknade...aura, och efter en stund ytterligare en migränhuvudvärk.  Yngsta sonen han komma hem från skolan innan jag kom upp från sängen.  Då gjorde jag färdigt julskinkan. 

Griljerade den och medan den låg i ungnen så gjorde jag rent spis och diskho.  Pulsen var skyhög och jag kände mig så varm att jag slängde av mig tröjan och arbetade i köket med bara behån.  Jag var precis färdig när jag tempade mig och såg att jag hade feber. På riktigt.  Ofta känner jag mig febrig och sjuk,  men har ingen temperaturförhöjning.  Nu låg jag på 38.6 grader.   Så när allt var färdigt var det bara att ta smärt/febernedsättande och gå och lägga sig i sängen igen.

När klockan var 20.30 kände jag att ytterligare en migränattack var på G, så det var bara att medicinera sig och gå och lägga sig.  Jag sov i 15 timmar. Och vart helt utmattad när jag vaknade.  Men hunden vart tvungen och gå ut.

Och här kommer det som är så himla speciellt med honom.  Trots att han var kissenödig, så måste han ha känt av hur darrig jag var på benen för han gick bredvid mig tätt intill, som att han var en extra krycka.  Han kissade inte, drog inte.  Och jag kände ju att jag kan inte gå någon promenad med honom, utan fick släppa honom i trädgården.  Inte ens då vek han från min sida.  Inte förräns jag satt mig på bänken i trädgården.  Då började han springa runt, och kissade några gånger.  Sedan kom han tillbaks, och "kramade" mig. Jag tog tag i kopplet och han mer eller mindre ledde mig in igen.  Promenaden och bajsning får han ta när 14-åringen kommer hem.

 

Catarina

19 december 2013 19:58

Så underbar! När jag är dålig har jag märkt att hon känner av det och ligger tills jag är uppe även fast hon är kissnödig. Dom är så tålmodiga och finns alltid vid våran sida.
Krya på dig! Kram Catarina

http://www.keckla.bloggplatsen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...