Igår hade äldsta sonen festligheter på skolan, så han började inte förrän 12.30.   Tack och lov, för jag låg i migrän hela morgonen.  Det där med att huvudvärken håller sig borta när jag håller mig vaken på nätterna....det gäller tydligen inte migränen.  I måndags gick jag och lade mig vid 04.30.  Men han inte somna innan migränhuvudvärken slog till, ingen aura,  ingen förvarning.  Bara pang på.  Så äldsta sonen gick ut med hunden 2 gånger innan han gick iväg till skolan.  Jag somnade, och när jag vaknade...aura, och efter en stund ytterligare en migränhuvudvärk.  Yngsta sonen han komma hem från skolan innan jag kom upp från sängen.  Då gjorde jag färdigt julskinkan. 

Griljerade den och medan den låg i ungnen så gjorde jag rent spis och diskho.  Pulsen var skyhög och jag kände mig så varm att jag slängde av mig tröjan och arbetade i köket med bara behån.  Jag var precis färdig när jag tempade mig och såg att jag hade feber. På riktigt.  Ofta känner jag mig febrig och sjuk,  men har ingen temperaturförhöjning.  Nu låg jag på 38.6 grader.   Så när allt var färdigt var det bara att ta smärt/febernedsättande och gå och lägga sig i sängen igen.

När klockan var 20.30 kände jag att ytterligare en migränattack var på G, så det var bara att medicinera sig och gå och lägga sig.  Jag sov i 15 timmar. Och vart helt utmattad när jag vaknade.  Men hunden vart tvungen och gå ut.

Och här kommer det som är så himla speciellt med honom.  Trots att han var kissenödig, så måste han ha känt av hur darrig jag var på benen för han gick bredvid mig tätt intill, som att han var en extra krycka.  Han kissade inte, drog inte.  Och jag kände ju att jag kan inte gå någon promenad med honom, utan fick släppa honom i trädgården.  Inte ens då vek han från min sida.  Inte förräns jag satt mig på bänken i trädgården.  Då började han springa runt, och kissade några gånger.  Sedan kom han tillbaks, och "kramade" mig. Jag tog tag i kopplet och han mer eller mindre ledde mig in igen.  Promenaden och bajsning får han ta när 14-åringen kommer hem.