Två veckor  utan sömntabletter och stesolid. Någon abstinens har jag inte haft.  Men även om jag i naturligt tillstånd har svårt för att somna, så är jag rädd för att sova, för jag är rädd för att vakna.  Jag var vaken hela natten inatt igen. Gick och lade mig vid 5-för att vila, men vågade inte tillåta mig att somna förrän barnen kommit iväg till skolan. Så vid 08-tiden somnade jag, och vaknade 11.30 när dottern kom hem för att hämta något på lunchen. Och även om jag inte hade någon huvudvärk  när jag vaknade, så var jag febrig, darrig, skakig och hade domningar i benen.  Så jag kunde inte gå ur sängen och fick ligga en timme till.  Stort dåligt samvete för hunden, men jag måste ha världens tålmodigaste och godmodigaste hund, för han låg och sov hela tiden.  Man vet när det är kris och panik för då kommer han in i sovrummet med hela kroppen.  Han får inte vara i sovrummet, men är det när han med hela sin kropp befinner sig i sovrummet, det är hans sätt att tala om att "jag måste ut NU!"  

Men hunden ligger och snarkar.  Klockan 13 tvingar jag mig upp ur sängen för att åtminstone rasta hunden i trädgården.

Ni som har legat sjuka säsongsinfluensan, vet hur det känns, när ni måste göra något och hela kroppen protesterar.  Nåja, jag lyckades få på mig mina termobyxor och min jacka, och mina skor.  Precis då öppnar 14-åringen dörren.  Han hade slutat skolan.  Så jag gav kopplet till honom så gick han en promenad med hunden, medan tog av mig ytterkläderna och stapplade tillbaks till sängen. 

I längden går det inte att fortsätta som jag gör.  Jag kan vara vaken i 48 timmar, men på det tredje dygnet måste jag sova. Och vaknar oftast med helvetessmärtan...om jag inte får sova över tidsperioden.  På helgerna så behöver jag inte bekymra mig för hunden, så då kan jag sova till 11-12 och vakna utan huvudvärk.   Helvetesmärtan framträder bara när jag måste gå upp mellan 4-10.   Så när jag har varit vaken flera dygn i sträck så kan jag sova 15 timmar i sträck, om jag bara får göra det ostört.  Om jag får då kan jag sova från 22-11, och vakna utan huvudvärk.  Men oftast kan jag inte sova ostört.  För det mesta är det väckarklockan som ringer, så jag kan se till att barnen kommer iväg till skolan. Eller så måste man på toaletten vid 5.  Eller upp och dricka.  Och då är det kört. 

Klockan är 1.30 nu.  Jag skulle kunna gå in och lägga mig.  Jag skulle nog somna ganska snabbt, och samtidigt vara garanterad en helvetisk morgorn/förmiddag.  Eller garanterad...till 95% åtminstone.  Innan jag förstod att mitt sömnmönster spelade in, så sov jag varje natt ( sömntabletter)  och vaknade 5-6 mornar av 7 med helvetessmärtan.  Men rätt som det var kunde jag vakna och gå upp och inte få huvudvärk. 

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.  Att viljemässigt vara vaken så här på natten som jag är, när jag skulle kunna sova är inte bra för resten av kroppen.  Jag känner att jag kraschar.  Febern, ledvärken, muskelvärken, halsontet, allt det säger mig att sömnbristen inte är bra för min kropp, och kan göra ME;n sämre......

Samtidigt att ha denna smärta i huvudet, att få skallen sönderskjuten om och om igen.....jag är rädd att jag gör dumheter bara för att bli kvitt smärtan.   Så det är liksom pest eller kolera.  Sova, och bli skjuten.  Inte sova, och bli influensasjuk.

Jag vet inte vad jag ska välja. Influensasjuk låter mer lockande än att få skallen sönderskjuten.

Samtidigt vill jag inte på några villkor bli sämre än vad jag redan är. Så vad väljer jag?  Vad väljer ni?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...