Just nu kände jag för att skriva.

Den här veckan har varit en väldigt smärtsam vecka för mig.  När jag förklarar för andra hur smärtan är så är det svårt att sätta sig in i det.  Vissa vet hur det är att ha migrän.....och om jag säger att min helvetessmärta är tio gånger värre än migränen.  Sedan visar det sig att det finns migrän i olika nivåer också....det visste inte jag. 

För mig har migrän varit auroa ( synförändringar, svarta fläckar, blixtrar, tunnelseende osv),  illamående. Jag tål varken ljus eller ljud.  Ett mörkt rum med kudde över huvudet, och inga rörelser för då kräks jag. Denna aouran har jag minst 1 timme innan eller ibland under hela migränattacken.  Sedan kommer huvudvärksfasen,  den är lättare att hantera än auran.
Men tydligen finns det människor som säger sig ha migrän, men de kan ändå fortsätta jobba,  och oftast räcker en ipren. Det är inte min definition av migrän. Migrän blir man utslagen av.  Finns ingen chans i helvete att man kan jobba med migrän.  Sedan finns det dem som lider av den migränen jag har....och de har svårt att förstå hur man överhuvudtaget kan överleva en smärta som är tio gånger värre. 

I videobloggarna nedaför berättade jag att vi kommit fram till att Stesolid fungerar på mig.   Den tar helvetessmärtan.

Jag pratade med en syster på neurologen och hon hade jättesvårt att förstå att stesoliden tar bort helvetessmärtan. För hjärnan är ju ingen muskel.   Kan hjärnan krampa? 
Jag reagerar ju inte heller på stesoliden som folk tror.  Jag känner mig mänsklig, nästan frisk.. Smärtfri.....tills ME;n påminner mig att jag är långt ifrån frisk.

Men nu har jag haft närmare en vecka utan stesolid.  Jag har fått klara mig på enbart citodon....lindrar lite....lindrar fibro....har ätit maxantalet om dagen.  Och det som fascinerar mig lite är hur snabbt kroppen vänjer sig.

I 1,5 vecka tog jag stesolid på morgonen och var i sådant bra skick jag kunde gå ut med hunden..hjälpa ungarna.

Och nu mindre än vecka utan stes....och jag upplever smärtan som värre än innan.  Jag tänkte att jag borde vara van. Jag är van vid att ha ont.  Men nu.....flera gånger har jag vart på väg att ringa ambulansen....inte för att det är akut, inte för att det är farligt...men för att få nåt mot det.

Jag är inte jag längre.  Jag vet inte hur jag ska komma överens med denna sjukdomen. 

Jag är impulsiv, otålig, rastlös, saker ska hända, och jag blir urtråkad ganska fort.  Det är ADHD;n som spökar.

Sedan en månad tillbaks har jag fått mensvärk.  Bara det att jag inte har någon livmoder.  Först trodde jag det var ägglossning, men det håller inte i sig så länge.  Nu har jag kramper i livmoderstrakten....små förvärkar.   Så nu pimplar jag ipren och alvedon.  Lindrar något, men inte som stes. 

Nu till det som jag tänkt tala om i nästa videoblogg, men jag orkar inte prata. Visst sluddrar jag lite?

Mediciner fungerar olika på olika människor.  Vissa upplever en god smärtlindring på alvedon.  Alvedon för mig är ett sockerpiller.  Har aldrig funkat.  Ipren funkar mot mensvärk, och feber.

Attarax säger många ger en bra sömn,  för mig är det sockerpiller.  Funkar inte alls.  Förstår inte funktionen alls.

Sedan har vi de sk lyckopillren, de antidepressiva.  En del fungerar, men ger så stora biverkningar att det inte går att överse.  För andra fungerar dem utmärkt.

Så har vi de där farliga medicinerna, de som läkarna ogärna vill skriva ut. De beroendeframkallande.  Vad man ofta inte berättar är att de sk antidepressiva kanske inte är beroendeframkallande i den mening att du måste ta fler för att uppnå sammma effekt,  därmot är de ett helvete att sluta med.  Läkarna kan säga att man trappar ner.....vad de missar att tala om att man kan få sk utsättningssymtom flera år efter att man slutat med de antidepressiva....men de skrivs gärna ut.

Stesolid därmot, räknas som en farlig, beroendeframkallande drog.   Den kan till och med ges som sömntablett. 

När jag tar det så händer.....en massa, fast inte vad läkarna tror. 

10 mg stesolid tar bort vibrationerna inom mig,  den där vibrationsplattan jag pratade om.  Jag vet inte om vibrationerna och rastlösheten är samma sak, men 10 mg gör mig lugn i kroppen.  15-30 mg tar bort helvetesmärtan.  Helt.  Jag är smärtfri, så när som på vissa nervsmärtor som hör till fibron.  Men jag är så gott som smärtfri.  Och känner mig nästa frisk.....dvs tills jag reser mig upp och man märker att balansen är....någonstans där den inte ska vara.  Jag går ju som ett fyllo.....och innan någon nämner något om att stesold kan ha den effekten så har jag den effekten oavsett vad jag tar eller inte tar.  Den här veckan har jag fallit kanske 6-7 gånger.   Amosyten....som egentligen är till för åksjuka, illamående....har visat sig ha en positiv effekt på yrseln också. Jag är inte alls lika yr. 

Hade jag haft råd hade jag gått till en funktionsmedicinare, men det tillhör alternativmedicin och det är DYRT.  Därför håller jag mig till läkare.   Men jag tror jag hade mått bättre om jag kunna gå till en Osteopat här i orten, och en näringsterapeut.

Jag tror jag tillhör den lilla skara som steso faktiskt för mer bra än dåligt för.  Men eftersom den är beroendeframkallande så får man ju göra uppehåll då och då....den stora frågan är....vad ska man göra när man gör uppehåll?  Jag känner mig ganska säker på att endera dagen....om jag får uppleva helvetesmärtan för ofta eller för länge.....att då gör jag något dumt. Bara för att få det att sluta.....och då kan jag själv tycka att jag är hellre beroende än tar livet av mig för att jag inte kan leva med smärtan. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...