Idag kommer denna bloggen handla om ME/cfs.....den sjukdomen som jag så innerligt hoppas att jag inte lider av. Tyvärr brukar jag inte ha rätt. 

Introduktionen

Och det som känns mest relevant för mig och de som faktiskt är intresserade hur det här påverkar mig.  Våran mest kända ME-sjuka kvinna nämligen Pernilla Zertraeus

Jag ska inte säga att jag sett allt i sin helhet.  Men jag hoppas att alla läkare, och alla människor tittar på detta och tar till sig denna allvarliga sjukdom.

Det är inte så lätt som det verkar.

I går hade jag en full upp dag.  Jag hade en kurs i Mediyoga på nästan 2 timmar, och efter det en session med kuratorn.

Sedan en snabb sväng in på Ica Maxi.  Åkte hem,  Mådde bra men det kändes som jag sprungit marathon.

Jag började känna febern komma och tänkte "jävlar!"   Jag har nämligen tid hos sjukgymnasten idag. 

Så strax innan 19 igår kväll låg jag och sov. 

Vaknade runt 7, försökte somna om, den det gick inte.  Början till huvudvärk, men inget genombrott. Så i ren ångesthantering gick jag ut en sväng med honom.  Det känns altid bättre i mig om han får komma ut på morgonen istället för att behöva vänta till lunch.

Hur som haver, vi gick ut och det gick bra.  Gick mindre än en km denna gången.  När jag kommer hem så lägger jag mig igen.  Somnar och vaknar runt 11. 

Och det är nu problemet med pacingen kommer.  Jag har vart och ätit frukost.  (vissa kalla det lunch).  

Ropar upp 14-åringen för att han måste gå ut med hunden igen.  För även om jag vill det....då tar jag mig inte in till Enköping,  till sjukgymnasten. 

Jag har ett nytt mål i livet nu också.  Jag ska skriva ett schema när mina meditations och mindfullnesspauser ska vara lika viktiga som om jag hade möte med kungen.

Jag ska även leka talpedagog.  10-åringen kan fortfarande inte säga R,  och eftersom skolan inte har talpedagoger så får väl jag vara en då.  Pedagog är jag iallafall.  15 minuter dagligen borde jag väl orka ägna mig åt min son på ett mer koncentrerat sätt.

Ett annat mål.  Julen!

Brukar alltid vara SEN med julen och julklappar.   Men nu när sonen går ut med hunden skall jag titta efter vad vi har i form av ljusstakar.  Förra året har jag nämligen minnet att de flesta var trasiga och sönder.   Så i november påbörjar jag julen.  Då kanske jag redan runt jul har blivit färdigt med julpyntningen....Det är alltid skönt att ha ett mål att drivas mot. 

Och mina mål är nu

15 min talträning med 10-åringen

1 h mediyoga/meditation

och 15 minuter förberedelser inför julen.   Visst är jag på G!  Men nu måste jag snart rusa...först ner till källaren för att se vad vi har i julgrejer och sedan till bilen för att åka till Enköping.

Det känns bättre, och inga antidepressiva, dock enstaka stesolid..   Men inte många....inte alls. Folk pratar om det som om det vore herion........men de säger inte samma sak om rökning. Hm....Rökare skadar sig själva och andra.  Stesolid gör att jag mår förhållandes bra och jag skadar ingen annan.  Men ändå är det farligare än herion.  Det går inte ihop. 

Men tänk om det är EP jag har.  Tillsammans med ME;n då, men ändå.....om man kan medicinera bort yrsel, frånvaroattacker, svimningar och all denna elektriciteten i kroppen.  Tänk om det kunde bli lungt.  Vad häftigt!