Det tar emot att ens tänka tanken, men jag har hamnat i det stora djupa svarta hålet.  I det svarta hålet där ingen mening finns.  Jag avskyr det.  Jag är en sådan där som vill tro att man kan tänka sig bort. Tänka sig frisk.  Tänka positivt.  Se det lilla positiva i det stora negativa.   Jag vill vara en sådan.  Jag vill vara en sådan som kan rycka upp mig.  Som inte behöver medicin.

I min värld är jag närmligen oälskad.  I min värld duger jag ingenting till.  I min värld finns det bara två varelser som tycker om mig för den jag är.  De går på fyra ben.

Ingenting av det som tidigare fungerat när jag hamnat i sådana här tillstånd fungerar inte längre.  

Jag kan inte promenera.  Jag kan inte jogga. Jag kan inte storstäda.   Jag kan bara sitta och ligga.  Men jag kan inte acceptera.  Jag kan inte.

Min nya medicinkombo gör att jag inte har så ont längre.  Det borde vara bra nog, kan man tycka.  Men jag har tappat meningen med livet.  Det finns inte så mycket som håller mig kvar längre.  Så imorgon måste jag se till att jag får en akutläkartid så jag kan få något mot depressionen.  För det funkar inte.  Inget av det som tidigare funkat mot depp och ångest fungerar längre.   Och det värsta av allt är att det är pga den här jävla ME;n.  Hade jag inte haft ME;n hade jag satt upp ett träningsprogram.  Jag hade tränat livet ur mig...och när jag inte orkat med hade jag kört lite till.
Att göra det idag skulle vara samma sak som att sätta en kniv i hjärtat på mig.

En gång varje dag skall jag utöva mediyoga, eller åtminstone varannan dag.  Det får bli min träning.  Inte för att jag får blodsmak i munnen, men jag får förhoppningsvis ro.

Det är så mycket jag vill göra.  Jag hade planerat att åka till London med dottern när hon var runt 12-13 år,  bara hon och jag.   Idag är det oöverstigligt att åka till stockholm med henne.   Eller jag kan göra det en bra dag,  men då måste jag acceptera liggläge i ett par veckor efteråt. 

Isolation.

Jag kommer närmare och närmare ett beslut vad gäller hunden också.  Jag vet inte när jag får elscootern av hjälpmedelscentralen.  Och hunden förtjänar inte att leva så här.   Hade jag vetat att detta bara varit en begränsad period, och att jag blir frisk om ett år.  Men sån tur har jag inte.   Så jag närmar mig tanken att sälja min älskade hund, för att han ska få må bra. 

Men imorgon blir det en akuttid hos läkaren.  Jag måste bryta denna cirkeln. 

Jag vill inte börja med antidepressiva igen.  De  ger bara en massa biverkningar som viktökning, minskad sexuell lust, och yrsel.  Yrsel har jag så det räcker och blir över. 
Vet ni om antidepressiva som ger viktminskning och ökad sexuell lust som biverkning så får ni gärna hojta till.  För det vill jag pröva.

 

Babs

18 oktober 2013 00:23

Har tyvärr aldrig hittat en anti-depp utan dessa biverkningar men tror att det är väldigt olika hur man reagerar.
Lycka till hos läkaren i morgon och hoppas innerligt du får den hjälp du söker.
Kram

 

Karin Wennerhult

24 oktober 2013 18:35

Nån antidepptabl med kombinationen ökad sexlust och viktminskning känner jag tyvärr inte till. Jag hade också blivit jätteglad för alla sådana tips hehe! Jag har provat hur många antidepp.mediciner som helst o alla har jag gått upp i vikt utav, UTOM den jag tar nu; Venlafaxin eller Efexor som den också heter. Den används till personer med Bulemi. Superskönt att ha sluppit viktökning med denna men övervikt har jag kvar sen jag åt de andra medicinerna samt några kilon till som jag lagt på mig sen mars då jag fick ME-diagnosen på Gottfries o stränga order om att inte träna något som helst inte ens simning. Så där flög 5 kg på mig på en gång. Burr! På nåt vis ska dem ner igen i allafall. Räcker med den övervikt man har sen innan.
Ville bara ge detta tips om medicin! Jag har gått upp 25 kg varje gång med SSRI-medicinerna o mår ännu värre då pga belastningen på lederna, magreflux=halsbränna pga allt magfett som trycker.
Kram Karin

http://www.livsluft2.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...