Idag hade jag mitt första pass i medicinsk yoga.  En kvinna i Enköping höll enskild introduktion i mediyoga.  Morgonen blev lite kaosartad, då kursen skulle börja kl 11, och jag skulle vara tvungen att åka hemifrån kl 10.

Jag sov gott under natten, och vaknade med en lättare huvudvärk men inte alls den intensiva.  Tog en värktablett och lade mig igen för jag var så jättetrött.  Klockan ringde och ringde och jag snoozade och snoozade.   Till slut var klockan 10.30 och jag skulle vara i Enköping en halvtimme senare.   Rusade upp och kom på att hunden inte varit ute.  Så jag tog med honom och han fick kissa på vägen till bilen.  Han älskar att åka bil. 

Så iväg till Enköping och hunden fick sitta kvar i bilen medan jag "mediyogade".

Det var väldigt lågintensivt och avslappnande, och definitivt en sådan träning som min kropp fixar.  Jag var trött och stressad när jag kom dit, men när jag gick därifrån så  kände jag mig avslappnad och lätt. 

Jag fick även med mig en cd-skiva så jag kan träna hemma under veckan.

Jag och hunden gick sedan en liten sväng i Drömparken.  Jag kan ju inte gå så långt, men hunden tyckte det var så kul med lite nya lukter och vyer.  När jag kände att jag inte orkade gå längre så vände vi tillbaks till bilen.  Akiro tittade på mig som om jag vore dum i huvudet, så här kul hade han inte haft på en hel vecka. 

Sedan var det dags för mig att träffa min superbra kurator på vårdcentralen.  Eftersom jag är en sådan där som får dåligt samvete hela tiden hade jag tagit med mig ett gäng grisöron till hunden, som han fick gnaga på i bilen medan han väntade.  

Det känns som om jag fått ett helt nytt liv med min nya medicinkombination.  Jag tar förvisso starkare tabletter, men mycket färre.  Tabletterna jag tar nu fixar även fibrosmärtor, och vanlig huvudvärk.  Så jag är sågott som smärtfri på dagarna.  Jag kan inte tala om hur bra det känns.   Jag har inte ont.  Alls! 

Sedan efter 6-8 timmar så börjar värken i höften komma igen, och sedan ryggen, och huvudet.   Men jag kan gå nästan en hel dag utan att ha ont,  det finns inga ord som beskriver hur bra det känns. 

Först nu förstår jag hur mycket smärtan har dragit ner mig, och nu när jag inte har smärtan så känns det som om jag svävar. 

Visst har jag den andra ME-skiten men jag tillåter mig själv att inte fokusera på den utan njuta av att inte ha ont....så länge det varar. 

Min husläkare var inte helt förtjust i att skriva ut den här kombinationen just för att det är starka och beroendeframkallande tabletter.   Jag kan förstå att det är beroendeframkallande, för det här tillståndet jag har nu...vill jag inte ska sluta.   Hur kan jag välja smärta när jag kan välja att vara smärtfri? 

Jag tillåter mig att njuta.  Och varje dag fram till nästa vecka skall jag göra mediyogan.  Jag tror jag kommer må bättre av det.  Känna att jag kan något.

Just i detta nu mår jag bra.

 

Lena

15 oktober 2013 19:11

Åh så skönt att du fått bättre medicin, så du slipper den värsta huvudvärken! Visst blir man beroende av starka tabletter, men själv kan jag tycka att det kan det vara värt om man får åtminstonte lite mera livskvalitet!

http://mefinland.blogg.se

 

sara

15 oktober 2013 19:27

Kul att du gillade mediyogan! Jag kan ju, som du vet, inte tala mig nog varm för den! Borde börja igen, jag med.

http://www.medanlivetpagar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...