Direktlänk till inlägg 20 maj 2013
Frågan är om jag en själv vet det.
Det jag vet är rena fakta.
Jag är född på mitten av 70-talet. Jag har 3 barn i skolåldern.
Jag har fibromyalgi vilket innebär att jag lever med daglig smärta, ibland mer, ibland mindre.
Jag hittade ett bra verktyg att hantera smärtan, nämligen träning, främst jogging, men även styrketräning.
För ett år sedan var jag i mitt livs form, vältränad för att vara mig.
Jag njöt av träningen, och endorfinerna.
Plötsligt drabbades jag av en ny ovanligt intensiv form av huvudvärk. Eller värk var det inte, ren och skär smärta. Varje morgon, så intensiv att jag svimmade och låg och grät.
Inga smärtstillande hjälpte.
Så började svimningarna. Svimmade varje gång pulsen ökade, när jag försökte träna.
Jag blev sjuk efter jag tränat. Feber, utmattning.
För någon månad sen fick jag diagnosen ME/CFS.
Här är jag nu. Försöker se en framtid.
Försöker leva dag för dag. Minut för minut. Här och nu.
Jag är inte här än. Processen till att försöka lära mig dansa i regnet och åskan kommer ta tid.
Jag har varit en prestationsmänniska. Det bästa har inte varit bra nog.
Nu är jag bara en skugga av mitt forna jag.
Jag behöver lära mig att förändra mitt tankesätt. Att jag är värd något. Även om jag måste tillbringa en dag i sängen. Att jag är värd något. Just här och nu.
Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg. Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år. Det var då jag började få ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|